Good enough to waste some time, vol. 2

Dagens fråga: Nöjd? Javisst! (Gammal bild).

Jävlar i min låda, hörrni! Bloggen har inte varit första prioritet på "senaste" tiden vilket antagligen syns om man kikar på inlägget under - 15 november (!). År 2010, förra året också till råga på allt. Haha. Istället för att själv skriva blogg så har jag läst massa bloggar... rätt skönt som omväxling. Vad har då hänt sen senast? Mja, utåt sett har det väl inte hänt alltför mycket, men inombords. Oj oj... inget jag tänkte fläka ut alltför mycket, men jag mår bättre än jag gjort typ... någonsin. Hjälpen jag behövde kom i rättan tid och det var inte en dag för sent. Den trasiga insidan håller sakta men säkert på att läka.

Utåt sett har det faktiskt hänt någonting, eller är på god väg i alla fall. Jag har en gång för alla tagit tag i träningen igen och tycker att det är roligt! Jag ser alltid fram emot nästa "träningspass" på crosstrainern här hemma. Man slipper allt krångel med att kånka på träningsväska till gymmet, ta sig till gymmet och gud vet vad. En procedur som kan bli ack så lång i den redan stressiga vardagen. Med duschen runt hörnet i hemmets lugna vrå är det genast smidigare att träna, haha. Annars då? Jo jag har snaggat mig och skaffat peruk. Ingen big deal va?

Haha, det var inte direkt sant men tanken har slagit mig x-antal gånger. Vill ha en förändring i barret, spara ut min riktiga hårfärg och sedan utgå från den. Just nu har jag hundra olika toningar och färgningar som ligger i. Vill börja om från scratch liksom. Nytt år - nytt hår? Hundra olika idéer ploppar ständigt upp: klippa håret kort VS. spara ut håret, färga håret VS. avfärga håret and so on. Även om våren just nu känns rätt långt borta så blir man såhär framåt vårkanten sugen på förändring. Ljusare tider - ljusare hår? Kameleonten inom mig är redo att släppas lös. Frågan är om jag är redo...?

The clock is ticking. Min biologiska sådana har nämligen börjat ticka misstänker jag. Eller snarare känner jag. Holy shit, trodde aldrig att jag skulle komma i det stadiet - såhär tidigt. Inombords känner jag mig mycket äldre än vad jag faktiskt är, känner mig som en 30-åring till sinnet. Skulle lätt kunna lägga festandet (som knappt existerar längre) på hyllan och koncentrera mig på andra, viktigare saker. Saker som känns mer betydelsefullt och lockande för mig. Är det detta som kallas för babyfeber eller? Smått pinsamt att erkänna en sån här sak, men jag kan fasiken inte undgå att det är så jag känner. Det började som en "oskyldig" tanke för x-antal månader sedan och helt plötsligt befinner jag mig i en situation som är helt främmande för mig. Mucho läskigt... vi får väl se hur det här slutar...

Konsten att leva i nuet. Ja, för mig var/är det ibland fasiken en sjuhelsikes konst. Med hjälp av världens bästa bok har jag nu faktiskt börjat njuta av det här med att leva i nuet och kunna uppskatta även det lilla, varje dag. Tidigare kunde inte ens en sådan här strålande, solig höstdag få mig att leva i nuet och uppskatta den "krispiga" luften och de vackra omgivningarna. Mörka tankar och onödiga funderingar drog ner mitt redan så pissiga humör. Jag befann mig alltid någonstans mellan mörka tankar angående dåtid och framtid - istället för att följa den gyllene medelvägen: nutiden. Varför ska man spendera all sin tid och energi på att tänka ohälsosamt mycket på sitt yttre när allt det fina finns på insidan?

Ovanstående fråga borde någon ha frågat mig för länge sedan. Vad hade jag svarat då? Inte den blekaste, men jag kan inte förstå varför jag lät det yttre påverka mig så pass mycket. Hade jag bara lagt ner lika mycket energi på det inre så hade det inte tagit mig mer än halva mitt liv att komma till denna insikt jag kommit till NU. Känslan är nästintill som att jag har blivit religiös, scheisse. Aldrig hade jag anat att det skulle ta mig nästan 22 år att förstå något som resten av befolkningen fått "gratis". För mig har det kostat blod, svett, tårar... och självförtroende. Självförtroendet som jag aldrig någonsin fick. Jag förlorade mig själv bit för bit och det är hela det pusslet som jag försöker lappa ihop nu. Jag ser allting ur ett ljusare perspektiv och vet att motgångarna bara gör oss starkare. Jag ser det som en utmaning.

Med vetskapen och lättnaden om att jag faktiskt vaknat upp till en (för mig) helt ny värld så kan jag istället för att ständigt befinna mig någonstans mellan dåtid och framtid, fokusera på nutid. Åter till nutid, i dag har jag spenderat dagen med Jossan. Efter en promenad i det strålande höstvädret så blev det en avstickare in på Dellan för att äta varsin salami/brie-macka, mums! Därefter begav vi oss hem till mig för att visa Jossan mitt nya rum samt provsmaka havrebollarna som jag fick för mig att göra i går kväll. Resten av dagen och kvällen ska jag söka jobb samt läsa världens bästa bok som är nyckeln till en ljusare tillvaro. Punkt slut.

Lite dålig bildkvalité, men mysfaktorn är desto högre ;)

Mitt rum börjar ta form nu. Har piffat till det en hel del, men lite saker fattas forfarande. Bruna gardiner, beige matta samt ett nytt nattduksbord är vad som ska inhandlas härnäst. Hösten kräver även sin andel värmeljus (helst doftande sådana) så jag kommer använda mina nya väggljusstakar (?) flitigt framöver!